Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Nu finns min blogg  på adress:

blogg.cancerfonden.se

Välkommen med dit!

Marita

Annonser

Ingen har väl påstått att det är lätt att vara förälder, hela tiden. Fetmaforskare över världen diskuerar en epidemi, råden är många om att barnen ska resa sig från dataspelet för att inte få för många kilon runt jeanslinningen. Men lite lagom trind i sjuårsåldern kan ge skydd mot att drabbas av bröstcancer senare i livet, visar ny svensk forskning.

Men för den saken skull ska man som förälder inte försöka göda sina döttrar, kommenterar Per Hall, professor vid Karolinska Institutet i en notis om studien på Netdoktor.se

Forskarna har jämfört drygt 2 800 bröstcancerpatienter med över 3 100 friska kontrollpersoner. Samtliga fick ange vilken kroppsform de hade när de började skolan; var de spensliga, runda eller något mitt emellan.

När forskarna kontrollerade diverse kända riskfaktorer för bröstcancer så kvarstod sambandet att övervikt i sjuårsåldern skyddar mot bröstcancer och dessutom för den farligaste typen, den mot icke hormonkänsliga tumörer.

– Kan vi hitta orsaken till detta är väldigt mycket vunnet, säger Per Hall, men menar också att mycket framtida forskning kvarstår.

Nu har i alla fall brittiska forskare gjort tester med ett terapeutiskt vaccin och lyckats bota hudcancer. Patienter har blivit helt återställda också i de fall de haft svår, långt gången, hudcancer. På bilden ses ett malignt melanom.

Vaccinet attackerar tumörcellerna och har egenskaper som hjälper kroppen att försvara sig mot hudcancern.

”Det här kommer att rädda tusentals liv varje år”, säger en segerviss forskare i tidningen Telegraph.

Men det är inte många patienter som han behandlat. I studien ingick 50 patienter som getts maximalt nio månader ytterligare att leva. Nästan var femte botades helt och har varit symtomfri i fyra år efter behandlingen. Av dem som inte botades helt har 28 procent sett sina tumörer reduceras med mer än hälften, uppger doktor Howard Kaufman vid Chicagos Rush University Medical Center till Telegraph.

En kvinna ringer till Cancerfonden och säger att hon inte tillåts hålla i sitt barnbarn under den tid hon behandlas med cytostatika för sin cancersjukdom.

” Man kan inte vara säker på att du inte andas ut restpartiklar som kan vara farliga för barnbarnet på sikt”, lär en sköterska ha sagt.

Kan detta vara möjligt? Jag ringer till behandlande sjukhus och frågar vad det var de egentligen menade. Var det inte så att patienten missuppfattat? Har nämligen aldrig hört att detta var ett råd som man ger. 

”Det är ju förfärligt”, svarar ansvarig personal. Det här tar jag allvarligt på. Måste tala i personalgruppen om hur vi informerar och att vi verkligen måste övertyga oss om att våra patienter har förstått vad det är vi försöker säga.” 

Fråga alltså på nytt om du inte hänger med i snacket. Då behöver du inte gå omkring och oroa dig i onödan. Inte heller ska man behöva vara skild från sina små familjemedlemmar helt i onödan.   

Min erfarenhet är att sjuksköterskor ofta är duktiga på att informera, men kanske inte lika duktiga på att ta reda på vad patienten tagit till sig.

Häromdagen presenterade journalistkollegerna en stor studie om frukt och grönt. En halv miljon människor i tio västeuropeiska länder deltog och forskarna kom fram till att risken att få cancer minskar  med i snitt 3 procent om man regelbundet äter mycket frukt och grönt.

Rubriken gick ut på att just dessa produkter inte hade den önskade effekten och att de alltså inte hjälper mot cancer.

Är 3 procent mycket eller litet, blir min fundering då.

En forskare som i hela sitt liv forskat på hjärntumörer skulle vara överlycklig om han hittade en metod, en behandling som gör att 3 procent av hans patienter skulle befrias från att få cancer.

– Jag skulle antagligen få pris för detta, säger han.

Glädjande nyhet i dag efter att i helgen ha matats med förfärligt sorgliga bilder från ett Polen i sorg.

Jag tänker på Ekot-intervjun i morse med professor Outi Hovatta vid Karolinska universitetssjukhuset Huddinge.

”Nu är vi nära att lyckas,” säger hon.

Det handlar om framgången att få fram mogna ägg ur äggstocksvävnad från unga kvinnor som frysts in före cancerbehandling.

Målet med detta är att kunna hjälpa personer som tidigare haft cancer att bli föräldrar, eftersom cytostatika och strålning ofta leder till ofruktsamhet, infertilitet. Några hundra kvinnor i Sverige har hittills fått äggstocksvävnad infrusen. 14 barn i världen har fötts med hjälp av denna teknik I Sverige (Huddinge) har man hittills återtansplanterat – satt tillbaka – äggstocksvävnad hos fem tidigare cancerpatienter.

– Vävnaden fungerar och det finns gott hopp om att någon av kvinnorna ska bli gravid och föda barn, säger Outi Hovatta.

I USA är det så här att när tidningar skriver om cancer så handlar det sällan om att aggressiva behandlingar kan misslyckas och/eller ge biverkningar.

Detta har forskare vid universitetet i Pennsylvania kommit fram till. De har gått igenom över 400 artiklar i amerikanska dagstidningar och magasin och därefter redovisat sina resultat i en medicinsk tidskrift som heter Archives of Internal Medicine.  

De drar slutsatsen att medierna överlag har en positiv inställning till behandlingsresultat. Detsamma gäller chanserna att överleva.

Här ett par exempel. 13 procent av artiklarna tog upp att aggressiv cancerbehandling inte alltid medför bot eller förlängt liv. I 70 procent av artiklarna talade man inte om att behandlingarna ofta ger biverkningar.

Då tänker jag på min tidning och vad en läsare (B) sade till mig i går. ”Jag tittade i Rädda Livet när jag senast var på behandling. Usch, vad mycket elände du skriver om. Man blir ju inte glad.”

Jag har faktiskt som målsättning att ge kunskap för att därmed inge trygghet och skriva om positiva forskningsresultat och starka överlevare för att på så sätt förmedla hopp.

Har jag misslyckats?